Medborgarförslag Söderhamns kommuns översyn av skogsbrukspolitiken, samt byte av skogsbruksmetod till kalhyggesfritt

Med inspiration av kapitlet –Bruka utan hygge i Svenska Naturskyddsföreningens årsbok ”Omtänk” skrivs detta medborgarförslag.

Kapitlet handlarom skogsbruk utan kalhygge. Tänker då på Söderhamns kommuns skogsbruk på marker som ligger tätortsnära och i skärgårdsområden. Mycket lämpliga marker för en förändring till kalhyggesfritt skogsbruk.

Framför allt för att flera värden kan komma ifråga i skogsbrukspolitiken än det ekonomiska värdet och virkesproduktion till vilket pris som helst. Söderhamns kommuns politiska vägledning gällande skogsbruk är fram för allt krav på viss intäkt per år, samt de riktlinjer som finns i FSC märkningen. Det vi ser idag är att kommunens skogsbruk tätortsnära och kustnära innebär konflikter, som skulle kunna mildras om den politiska vägledningen mer var inriktad på skogsvård där sociala och biologiska värden prioriterades, samt att intäktskravet togs bort. Kommunen har ju intäkter via skattemedel.;Socialavärden, de tätortsnära markerna och skärgårdsområdet nyttjas även för friluftsliv. Påverkar även turistnäringen, då det i stället för hyggen får möta och uppleva ett mer attraktivt landskap.

Biologiska värden, med en skogsbruksmetod som är kalhyggesfri blir markerna mer varierade i trädslag, samt arter knutna till dessa och det ensartade markerna med monokultur fasas ut. Söderhamns kommun kan med sitt skogsinnehav ta ett särskilt ansvar, då omgivande marker till stor del är bolagsmark med tradition av hårt kalhyggesbruk.

Erfarenheter om kalhyggesfritt skogsbruksmetod finns i Sverige (Leif och Cecilia Östers Dalagård i Dalarna), samt i Tyskland och Schweiz.

Föreslår därför Söderhamns kommun

• Att göra en översyn gällande kommunens skogsbrukspolitik så att sociala värden och biologiska värden prioriteras framför ekonomiska värden. I

kommande budgetar tas plus nettointäkt bort.

• Att förändra skogsbruket på kommunägdmark till metoder som är utan kalhyggen.

Marmaverken 9 juni 2017

Margareta ÖrnLiljedahl